Ett misslyckande för rättssystemet

Förra månaden mördade en 71-årig man sin hustru när han var på permission.

I lördags hittades en mördad kvinna i en lägenhet i Kungsholmen. I samma lägenhet fanns en 36-årig man som är dömd till livstids fängelse. Han är nu delgiven misstanke för mord. Om det är så att han också de facto är mördaren, vilket inte förefaller helt osannolikt, är det en totalt misslyckande för Kriminalvården.

Jag tillhör dem som tycker att vi ska ha välavvägda straff med stor tydlighet och begriplighet. Straffet ska, förutom sitt uppenbart repressiva syfte, innehålla rehabilitering. Kriminalvården ska ha totalt fokus på att människor efter avtjänat straff ska kunna komma ut i frihet och fungera i samhället. Ingen tjänar på motsatsen. För att upprätthålla förtroendet för de rättsvårdande instanserna måste detta fungera. Nu verkar motsatsen ha inträffat.

För 13 år sedan skar den nu aktuelle 36-åringen halsen av en person. Rätten konstaterade då i sin dom att inget annat än livstid kan vara aktuellt då mordet utfördes med stor råhet. I våras fick 36-åringen, av Örebro tingsrätt, sin livstidsdom omvandlad till ett tidsbestämt straff på 21 år. När 36-åringen nu på permission förmodligen begått ett nytt mord måste jag tyvärr konstatera att rätten och Kriminalvården gjort ett fundamentalt misstag. Det är sorgligt.