Exakt hur desperat är oppositionsrådet (M)? Dags för en ursäkt!

Efter att ha avverkat två oppositionsråd (M) i fallande kvalitet hade jag, och många med mig, hoppats att det nya från (M)-skyltfönstret skulle innebära ett välbehövligt lyft. Förhoppningarna ser ut att grusas, även om vi inte ska ge upp hoppet riktigt än.
I debatten med det nya oppositionsrådet har jag försökt hålla mig till de större och viktiga sakfrågorna, medan han ständigt återkommer till formfrågor och teoriövningar. Av speciellt intresse har jag som person varit. Jag betecknas som odemokratisk, maktfullkomlig och arrogant.

Att högerledaren har som övergripande politisk strategi att måla upp bilden av mig som en mindre trevlig figur är naturligtvis inte alltid kul, men något som jag utan större besvär kan leva med. Om det är svårt att komma åt oss i kommunledningen på sakpolitiska grunder är man väl tvungen att hitta på något annat, antar jag.

Vad som jag däremot finner tragiskt är när han försöker manipulera fakta och historia i syfte att vinna politiska poäng. I det exempel som jag redogör för nedan har oppositionsrådet gått för långt och visar tecken på dåligt omdöme och desperation.
Sigtunahems styrelse har beslutat göra en överenskommelse med Stiftelsen Humlegården som leder till att verksamheten kan överleva och att ett 40-tal jobb kan räddas i Sigtuna stad. Mer om det går att läsa på andersjohansson.nu . Med anledning av det har oppositionsrådet på sin blogg författat ett inlägg med rubriken ”Skandalen på Prästgatan”. Nedan har jag klipp in detta inlägg med mina kommentarer inflikade. Oppositionsrådets text i sin helhet i kursiv stil och mina kommentarer i fet stil.

Stiftelsen Humlegården i Sigtuna är ett rehabiliteringscenter för personer med neurologiska sjukdomar. För ett par år sedan befann sig Stiftelsen i ett besvärligt läge. Rummen och standarden klarade inte de krav som landstinget krävde för vården. Ombyggnation var nödvändig vilket det inte fanns några pengar till.
Det var inte ett par år sedan. Frågan om behovet av standardhöjning har funnits länge och blev högaktuell för 5-6 år sedan.

Då tar socialdemokraternas ledare ett initiativ. Han ser till att kommunen köper fastigheten vid Prästgatan. Det byggs nytt och rustas för många tiotals miljoner kronor. Stiftelsen lovar att betala en hög hyra till Sigtunahem som ska långsiktigt ska betala kalaset.
För det första: Jag tar inget initiativ till något fastighetsförvärv. Det är Humlegården som tar initiativet och vänder sig till Sigtunahem. Detta görs 2005. Den som tar kontakterna för Humlegårdens räkning är dess verksamhetschef Gunilla Holmgren. Holmgren som förövrigt har förtroendeuppdrag för Moderaterna i kommunen.
För det andra: Kommunen har inte köpt någon fastighet. Sigtunahem köpte däremot Stiftelsen Humlegårdens fastighet, inklusive Paalzowska villan, för 9,9 miljoner kronor. Något som fastighetsköp nog måste betraktas som en god affär.
För det tredje: Det är inte Sigtunahem som långsiktigt ska betala kalaset. Det är ett långt hyreskontrakt med bra avkastning på investerat kapital som hyresgästen ska betala.
För det fjärde: Jag var förhindrad att delta på Sigtunahems styrelsemöte 2007-06-07, och var alltså inte ens med om att fatta vare sig beslutet om fastighetsförvärv eller investering! Styrelsen var dock helt enig i sitt beslut. Följande moderater var med och fattade beslutet: Peter Kockum, Monica Berglöf och Sven Ingvar Holmgren.

Om man bortser från de rent stadsplanemässiga aspekterna kan man säga att allt så långt varit i sin ordning.
Vad är det med de stadsplanemässiga aspekterna som inte är i sin ordning? När det gäller stadsplan för utbyggnad av Humlegården gav en helt enig kommunstyrelse (inklusive moderaterna) planuppdraget 2006-03-20. En helt enig Bygg- och trafiknämnd (inklusive moderaterna) antog detaljplanen 2007-02-12. En helt enig Bygg- och trafiknämnd (inklusive moderaterna) beviljade bygglov 2007-05-22.

Idag är allt klart men stiftelsen vägrar att betala den hyra de lovat. De anser sig helt enkelt inte ha råd. Därmed står den kommunala allmännyttan med en extremt påkostad fastighet som är specialanpassad efter hyresgästens behov utan att få in hyra.
För det första: Det handlar inte om att Humlegården ”vägrar” betala eller ”inte anser sig ha råd”. De går i konkurs om ursprunglig hyresöverenskommelse vidhålls. Då blir det dyrt för Sigtunahem.
För det andra: Sigtunahem får in hyra och kommer att få in hyra. Minst 3,5 miljoner kronor eller mer om omsättningen överstiger 35 miljoner kronor.

Som om situationen inte är tillräckligt svår upptäcks det att den Socialdemokratiska ledaren och stiftelsen inte har skrivit på det nya hyreskontrakt som skulle bekosta bygget. Därmed blir det hyresgästerna i Sigtunahem som får stå för kostnaden. Skandalen på Prästgatan är ett faktum.
För det första: Jag, eller någon övrig i styrelsen, ska inte skriva på några hyreskontrakt. Det åvilar VD eller uthyrningsavdelningen. Om detta råder ingen tvekan.
För det andra: Det är inte så att hyresgästerna i Sigtunahem ”får stå för kostnaden”. Sigtunahem får en avkastning på investerat kapital på drygt 6,5 procent med den nya hyresöverenkommelsen. Avkastningen på bostadslägenheterna i Sigtunahem är cirka 3,5 procent. Med högerledarens logik skulle det väl i så fall snarare vara så att Humlegården står för kostnaden för byggnation av nya bostadslägenheter.

Många som läst oppositionsrådets blogginlägg och vet hur det egentligen ligger till skulle på goda grunder fundera om det inte närmar sig en förtalsliknande argumentation. Jag gör inte det. Jag tycker dock att det vore på sin plats med en offentlig ursäkt. Och då inte främst riktad till mig, utan till Gunilla Holmgren (M), (M)-ledamöterna i Sigtunahems styrelse och kanske framför allt Sigtunahems hyresgäster.

Två saker är mer än uppenbara. Högerledaren misskrediterar gravt sina egna partivänner och deras beslut och han hade hellre sett att Humlegården hade gott i konkurs. Allt för det nyliberalt ideologiskt korrekta.
Den typen av inlägg som vi tvingats bevittna av oppositionsrådet kan möjligen med god vilja tillskrivas en förvuxen MUF-are. Definitivt inte en person som aspirerar på att bli kommunstyrelsens ordförande.