Jag litar bara på en opinionsundersökning: valdagen!

I veckan som gått har två av de mer kvalitativa opionsundersökningarna presenterats. SCB:s stora novembermätning och SIFO:s december-mätning.

Båda är tydliga på att Sverigedemokraterna inte är vågmästare utan att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle kunna bilda en majoritetsregering.

Detta har lett till stor glädje hos många i det röd-gröna laget. Även om det alltid är roligare när det går bra än dåligt i opinionsundersökningarna så tycker jag det är direkt olämpligt och okunnigt att kassera in valvinsten. Jag tar alltid dessa mätningar med en stor nypa salt.

Den insatte vet hur stor rörligheten i valmanskåren är nu för tiden. Den vet att det kan bli avgörande om (KD) klarar sig kvar i Riksdagen eller ej (Enligt SIFO är de klart ute).

För egen del så tror jag veckans siffror framför allt är ett resultat av att moderaternas hänsynslösa politik mot sjuka, arbetslösa, fattiga och pensionärer nu blir känd för så många. Även personer med goda inkomster i storstadsregionerna vill ha ett solidariskt och anständigt samhälle. Moderaterna kan inte leverera det. Nu blir det uppenbart för allt fler.

Moderaternas tillbakagång och Socialdemomkraternas framgång kan alltså inte, så som jag ser det, tillskrivas oss socialdemokrater. Även om allt mer nu börjar rätta till sig, både politiskt och kommunikativt, har vi mycket kvar att göra.

Internt kommer jag fortsätta driva på för fortsatt förnyelse och modernitet. Change or die!

I kommuen fortsätter vi driva en pragmatisk politik både för utveckling och trygghet. Både och. Inte varken eller.

För mig finns bara en opinionsundersökning: valdagen!